TONY JOE WHITE 1943-2018

Tony Joe White

Få artister förknippas så starkt med Louisiana och dess träskmarker som Tony Joe White. Han fick också under hela sin karriär dras med epitetet träskrockare här i Sverige och swamprocker i hemlandet. I hans fall mixades såväl rhythm´n´blues, soul, cajun, blues och country till en originell stilmässig smältdegel. Hans stil var helt hans egen. Han mejslade ut ett musikaliskt territorium där han dominerade och fanns med en egen identitet. Grov, lite rosslig ibland mumlande sång och ett vasst gitarrlir, i början av karriären med stor kärlek till wah-wah pedalen. Han var också bra på munspelet. Texterna var så gott som alla små berättelser och betraktelser av ett USA fjärran från storstadspulsen. Men han gjorde faktiskt en låt om vår huvudstad , ”Stockholm blues”.

Efter att ha haft två band, The Mojos och The Twilights, bestämde sig Tony Joe 1968 för att slå sig fram solo. Det stora genombrottet kom redan året efter, 1969, med ”Polk Salad Annie”. Tillsammans med ”Rainy night in Georgia”, två idag tidlösa evergreens (den senare en stor hit för Brook Benton). Flera framgångsrika låtar följde i kölvattnet efter dessa två; exempelvis soulfunkiga ”Save your sugar for me” och ” I want you” samt historierna om ”Willie and Laura Mae Jones” och ”Roosevelt and Ira Lee”. Alla låtar från de tre första LPna han släppte efter genombrottet.

Hans kommersiellt mest framgångsrika LP var ”Closer To The Truth” som kom 1991. Extra draghjälp fick den genom att Tina Turner fick en dunderhit med hans ”Steamy windows”, som plockades från den plattan. Annars är min personliga favorit den 20 år tidigare släppta egenbetitlade ”Tony Joe White”, som också innehåller ett av hans mästerverk både vad gäller låt och tuff titel, ”They Caught The Devil And Put Him In Jail In Eudora, Arkansas”. En bortglömd pärla är också Tom Dowd-producerade ” Homemade Ice Cream” som kom två år senare. Hans senaste platta kom för en dryg månad sedan, ”Bad Mouthin´”, riktigt bra. Annars håller jag väldigt lågmälda och tillbakalutade ”The Shine” från 2010 som hans bästa på 2000-talet.

Jeffersons Birgitta Larsson är en av dem som intervjuat Tony Joe (intervjun, utförd 2005, finns här). Hon berättar om en jordnära, tillbakalutad person, som rättframt och okonstlat besvarade hennes frågor. Sina stora framgångar som artist och låtskrivare var inget han skröt om, men han var stolt över att artister, som han beundrade – som Elvis Presley och Tina Turner – sjungit in hans låtar. Han anförtrodde henne också att han var en ensamvarg, som brukade uppträda inkognito under turnéerna, när han inte var på scen – då tog han långa promenader i omgivningen, iförd keps nerdragen över huvudet och mörka solglasögon.

En person med stor integritet har gått ur tiden. Hans musik som berört och berör många lever kvar.

Skriv ut