Lazy Lester 1933-2018

Lazy Lester

När beskedet kom att Lazy Lester avlidit av magcancer den 22 augusti i sitt hem i Paradise, Kalifornien betydde det också att den siste av den första generationens swampbluesartister gått ur tiden. Lazy Lester, eller Leslie Johnson som han egentligen hette, föddes den 20 juni 1933 i Torras, Louisiana. Han blev tidigt musikintresserad och började själv att spela gitarr vid nio års ålder för att sedan i tonåren också börja spela munspel, inspirerad av den tidens munspelsfantom Little Walter. Lazy Lester kom att bli en nyckelperson i den så kallade swampbluesmusiken som utvecklades i Louisiana under senare delen av 50-talet. Dels som en egen skivartist med en rad fina låtar som till exempel ”They call me lazy”, ”Sugar coated love”, ”I’m a lover not a fighter” och ”I hear you knockin’”, men också som studiomusiker och allt-i-allo i Jay Millers studio i Crowley, Louisiana. Jay Millers studio kom att bli swampbluesens epicentrum där de största och mest populära swampbluesartisterna som Slim Harpo, Lightnin’ Slim, Lonesome Sundown, Silas Hogan och Lazy Lester spelade in sina bästa låtar. De flesta av dessa låtar leasade sedan Jay Miller till skivbolaget Nashboro i Nashville som sedan gav ut skivorna på den så småningom klassiska skivetiketten Excello. När det gäller Lazy Lesters insatser som studiomusiker måste i första hand framhållas de inspelningar där han spelade munspel på Lightnin’ Slims låtar. På många av dessa låtar kan man höra Lightnin’ Slim hojta ”Blow your harmonica, son” till Lazy Lester.

Lazy Lester blev med tiden något av en kultartist som fick se sina låtar bli inspelade av band som The Kinks och The Fabulous Thunderbirds. Tyvärr gav inte musiken så stort ekonomiskt utbyte för Lester, vilket ledde till att han gjorde ett uppehåll med skivinspelningar under drygt 20 år från mitten av 60-talet till 1987. Visserligen spelade han live under denna period och gjorde till och med en Europaturné 1979, men efter Excelloperioden dröjde det ända tills 1987 innan Lester gick in i en skivstudio igen för att spela in en skiva. Comebackplattan ” Lazy Lester rides again” producerades av den legendariske Mike Vernon i England och skivan vann sedan en W.C. Handy Award i kategorin ”Best Contemporary Blues Album – Foreign Release”. Efter denna platta fick Lazy Lester fart på sin karriär igen och han spelade sedan in flera bra skivor.

Svenska bluesvänner fick möjligheten att se Lazy Lester live ett flertal gånger, inte minst på bluesfestivalen i Mönsterås där han medverkade på fem festivaler i början på 00-talet. Han blev där så hemtam att han under period närmast kom att betraktas som en ortsbo och han fick då också smeknamnet ”Fiskarn” på grund av sitt enorma fiskeintresse. Lita på att Lester har dragit upp en och annan fisk från vattnen runt Mönsterås och Ålem, där han periodvis bodde hos dåvarande festivalgeneralen Anders Erlandsson. Lazy Lester var förutom en förnämlig musiker också en oerhört social och skojfrisk person som gärna slog sig slang med sina fans.

Lazy Lester, som blev 85 år, sörjs närmast av sin sambo Pike och sin dotter Kay, men också av en hel bluesvärld.

 Stora fotot längst upp är taget av Jim O´Neal på University of Chicago Folk Festival januari 1971. De två mindra hör nedan är tagna av Mats Norin och är från spelningen i Delsbo bygdegård 21 sept 1990.

 

Lazy Lester

Skriv ut