JÖRGEN SANDIN 1933 – 2018

Jörgen Sandin

Jörgen Sandin – eller ”farfar” som han kallades av bluesvännerna eller ”gubben” som han ibland presenterade sig – växte upp i Norrköping i en familj där musikintresset var stort. I de unga tonåren kom han att tillsammans med sin bror Sune intressera sig för jazz och rhythm and blues. Efter andra världskrigets slut, när det ånyo gick att köpa skivor från USA, började bröderna att inhandla 78:or med bl.a. rhythm and blues-artister. När Charlie Norman slog igenom med boogie woogie väcktes ett livslångt intresse hos Jörgen för musikformen. Ganska snart gick han vidare och fann upphovsmännen, som t.ex. Pinetop Smith, Cecil Gant, Pete Johnson, Meade Lux Lewis m.fl. Genom livet var nog Charlie Spand och Albert Ammons Jörgens stora pianofavoriter.

Jörgen flyttade till Stockholm under andra halvan av 1950-talet och kom under slutet av årtiondet och början av 1960-talet att resa en del till bl.a. Paris och Barcelona för att lyssna på jazz. Av jazzmusiken var det bebop och till viss del swing som intresserade Jörgen mest. Han umgicks i jazzkretsar och blev vän med trumlegenden Elvin Jones och andra amerikaner på turné i Sverige. Jazzintresset ledde bl.a. till att Jörgen vann SM i jazzfrågesport och fick representera Sverige vid EM i Köpenhamn. Till yrket var Jörgen inköpare på Electrolux fram till sin pensionering.

När Jefferson startade 1968 blev Jörgen en av de första prenumeranterna och 1972 tog han plats som suppleant i SBA:s styrelse. Vid samma tid var han med och bildade Stockholms Bluesförening och gjorde föreningens logotyp samt började skriva i Jefferson. Snart blev han kassör i SBA och under åren 1978 - 1985 dess ordförande. Han vikarierade också vid behov som redaktör och medverkade stundtals i Jeffersons redaktion, där hans goda språkkänsla och kritiska granskande kom väl till pass. Jörgen skrev initierade recensioner om främst boogie woogie-pianister.

Under Jörgens ordförandeskap ordnade SBA flera turnéer med amerikanska bluesmusiker i samband med föreningens årsmöten. Jörgen medverkade också vid bildandet av Jefferson Records och var administrativt ansvarig för utgåvorna, de kritikerrosade lp-skivorna med Eddie Boyd respektive San Francisco Blues Festival. Jörgen var en stark ledare och kunde ta tag i problem, som t.ex. när en svensk skivimportfirma tog namnet Jefferson, och han såg till att årsmötes- och styrelsebeslut verkställdes på ett bra sätt. Jörgen var mycket mån om att tidskriften skulle hålla hög kvalitet och att ekonomin skulle vara god och utgivningstakten hållas.

Jörgen Sandin Åmål

Under åren lärde Jörgen känna många bluesmusiker och lärde sig också att hantera dem både hänsynsfullt och mycket handfast när så behövdes. Jörgen kunde vara mycket rak i sina omdömen om såväl musiker som alster som någon ville ha publicerat i Jefferson. Jörgen var pedant och ställde mycket höga krav på sig själv och ansåg att bl.a. uppträdande musiker också skulle ha höga krav på sig själva. Levde de inte upp till dessa krav så såg Jörgen inte mellan fingrarna utan sade vad han tyckte.

Jörgen gjorde genom åren ett flertal bluesresor till USA – bl.a. två längre 1976 och 1980 – och till festivaler på kontinenten, som Montreux och Antibes. Den sista större musikresan gick till New York 2016. Från flera av resorna, som Jörgen gjorde tillsammans med andra Jeffersonmedarbetare, bidrog han med intressanta reseberättelser och unika intervjuer i Jefferson.

Jörgen hade ett osvikligt minne, oavsett om det gällde skivinspelningar, konserter eller händelser av olika slag. Jag imponerades mycket av hans såväl djupa som breda kunskaper om stora delar av bluesen, men framför allt om pianoblues och boogie woogie, där han var en auktoritet. Trots att han inte själv spelade annat än till husbehov så hade han ett utmärkt musiköra och kunde som få andra direkt säga vem som var pianisten i en låt eller från vem vissa pianopassager var hämtade.

Jag lärde känna Jörgen under andra halvan av 1970-talet, när jag kom med i SBA:s styrelse och senare bildade Bluesföreningen Blue Monday i Västerås. Jörgen var alltid generös med sin tid och sina råd när man frågade honom. Jörgen hade humor och lätt till skratt och hans målande beskrivningar av olika händelser var uppskattade.

Jörgen hade en bred musiksmak, även om tonvikten låg på olika former av afro-amerikansk musik. Vid sidan av musikintresset hade han gedigen kunskap om skotsk whisky och amerikansk bourbon och var medlem i Swedish Whisky Society. Jörgen var även konstintresserad och målade lite till husbehov i Salvador Dalis anda.

Jörgen var aktiv in i det sista och besökte konserter och vänner, trots begynnande hälsoproblem. När han gick bort in i månadsskiftet juli/augusti 2018 förlorade vi en stor auktoritet inom bluesen och en sällskaplig och oss kär bluesvän. Närmast sörjande är brodern Sune med familj.

Bild i mitten från Åmål av Branko Madunic
Bild längst upp: Sandin, Tail Dragger och Pete "Onion Head" Williams (Tails trummis). Foto: Tommy Löfgren, 1976.

Skriv ut