Jefferson har släppt en cd med The Deputies feat. Sven Zetterberg, inspelat på Kaos 1992 av Anders Almberg. 

Kostar endast 150 SEK inkl frakt för beställningar inom Sverige. Sätt in pengar på Postgiro 26 05 47 - 5 (Scandinavian Blues Association) och skriv namn och adress. För beställningar utanför Sverige, kontakta oss på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Roffe Wikström ger inte fan i musiken. Efter cirka 5 års uppehåll är vår Bluesman på gång med ny CD. Inspelningar pågår i Blind Boyscout Studio i Ullna gård, Täby. Den blir bred musikaliskt, inte så bluesig som man är van vid, ryktas det från ”hästens mun”. En låt av John Holm ser vi fram emot; Holm som Roffe spelade med tidigt 1970-tal. Ni såg väl den lysande dokumentären om John Holm som SVT visade nu i september, där Roffe medverkade.

Som kompensation för alla bluesnördar, så ger Roffe en tummetott att han snart efter den här breda skivan, tänker spela in en straight blues också. Coronan, Trump, klimatet etc etc ger lätt associationer till Roffe-låtar som ”Jorden är ett dårhus”, ”Dom stjäl våra liv”, ”Jag tänker hålla ut”, ”Vecka läggs till vecka”, men till slut så ”kommer allt att bli så bra” för ”Blues är allt jag har”. Roffe har som mål att plattan kan bli klar innan jul.

Text: Tommy Löfgren
BIld 1: Bo Majling
Bild 2: Max Lorentz

Blues i Väst är en nystartad paraplyorganisation mellan 8 ideella bluesföreningar i Västsverige. Det är ett samarbetsorgan som bildades formellt i februari 2020, där man delar erfarenheter, stöttar varandra och delar på riskerna vid sambokning av större turnéartister.

Blues i Väst bildades informellt under European Blues Challenge i Italien 2016, där många svenska bluesföreningar var närvarande för att stötta Sveriges representanter: Ida Bang & the Blue Tears.

Christer Johansson nyvald ordförande i Blues i Väst berättar:
Vi ville skapa ett nätverk mellan bluesföreningar i Västra Götaland för att kunna utveckla och bedriva samarbeten som gynnade alla parter. Inledningsvis hade vi några möten där varje förening dryftade sina behov och där vi bollade olika idéer på hur vi kunde gå vidare i samarbetet. Att undvika krockar mellan våra arrangemang bedömdes som viktigt och genom nätverket underlättades detta radikalt mot tidigare.

Efter hand växte tankarna fram att samarbeta kring en gemensam turné till ett paketpris. Möjligheten att gemensamt förhandla om en turné med åtta konserter under en 10-dagarsperiod öppnar ju så klart upp för ett mycket bättre förhandlingsläge. Hösten 2019 genomfördes den första gemensamma turnén med Laurence Jones band, UK. Turnén blev mycket lyckad och uppskattad av såväl publik som arrangerande föreningar. Vi planerar nu att genomföra nästa gemensamma turné hösten 2020 (preliminärt 10-19/9 med Dawn Taylor Watson CAN, vinnare 2017 i International Blues Challenge, Memphis).

Med den här typen av satsning, där vi tillsammans går in ekonomiskt står vi starka och första turnén var en succé på alla sätt. I det här samarbetet bidrar Förvaltningen för Kulturutveckling (före detta Kultur i Väst) med personell resurs och stöd, även Musik Hallandia ger stöd, vilket ger oss ännu större samlad styrka. Genom nätverket Blues i Väst har vi en betydligt större plattform att stå på då vi kan ha gemensam marknadsföring och förhandlingsmöjligheter med artister. Möjligheten att söka ekonomiskt stöd ökar givetvis också då vi gått samman.

Vi träffas oftast vid något bluesevenemang för att både ha givande möten och umgås. Flera av medlemsföreningarna är även medlemmar i European Blues Union.

Blues i Väst består av: Blue Chain Vänersborg, Blue Heart Halmstad, Cookin´ Borås, Dusty Road Tidaholm, Göteborgs bluesförening, Uddevalla bluesförening, Kungsbacka Jazz & Blues, Åmåls bluesförening med stöd av Förvaltningen för Kulturutveckling (f d Kultur i Väst) och Musik Hallandia.
Christer Johansson i samtal med Ewa Rolling

Sommaren är tillbaka och jag letar snabbt fram grillen i mitt garage!  

Nu ska här GRILLAS!!  

Vid SKY HIGH´s första Texasturné på 80-talet, njöt vi stort av det amerikanska grillköket. Jag hade förstått att detta var många Blues/Rootrock-musikers favoritkrubb och vi blev snabbt insatta i Texas BBQ´s underbara smakvärld.   

När vi sedan kom tillbaka hem, ville jag försöka att själv göra den typ av BBQ som vi blivit serverade under vårt besök i ”The Lone Star State”.  
Gode vännen, kocken och jazztrummisen,”Joppe”Olson lärde mej det mest elementära.   

Du ska KOKA köttet, sa Joppe, när jag undrade hur jänkarna kunde få det så mört. Texas BBQ är en perfekt partymat och ger garanterat glada miner, här är mitt recept:  

TEXAS BBQ FÖR 6     

Ingredienser:  
3 kg tjocka revbensspjäll  
2 stora gula lökar  
4 morötter  
1 msk Sambal  
1 vitlök  
En rejäl näve rökt salt  
  

Gör så här
Dag 1  
Skala och skär lök och morötter grovt  
Skala och hacka vitlöken  
Lägg allt i en syltkittel och fyll på med vatten så det täcker spjällen 
Koka upp och småkoka sedan under lock i 1,5  - 2 timmar 
Låt sedan stå i grytan med lagen till nästa dag  

Innan grill 
Dag 2 
Plocka upp spjällen och skär i lagom stora portionsbitar, lägg på plåt och ställ åt sidan  
Gör sedan klar din glaze och de grönsaker du ska äta till köttet!  

Glaze, att pensla köttet med innan grillning  

Blanda 3 tsk chipotlepasta, 1 msk honung, 2 pressade vilöksklyftor, saften av en citron, en msk soja, 1 tsk salt och 4 msk olivolja 
Lägg köttbitarna på grillen och pensla ovansidan, vänd dem sedan och pensla andra sidan. När köttet fått rejält med färg är det klart – dags att MUMSA!!  

Potatis och Cole Slaw 

Idahopotatis är en god och väldigt enkel variant som passar fint till grill.  

Gör så här:  
sätt på ugnen på 200´  
räkna 2 stora potäter / person   
skölj av potatisen och skrubba lätt  
Dela i fyra delar på längden till klyftor  
Pensla en bakplåt och lägg klyftorna på den  
Pensla klyftorna med olivolja och strö på lite rosmarin  
Baka i ugn, tills potatisen ser knaprig ut ( ca 20 - 25 minuter )  
Salta med flingsalt och servera  

Cole Slaw  

En god kålsallad, som gör grillen komplett Ta ett halvt stort kålhuvud och skär så fint du kan - jag kör med osthyvel!  
Lägg i skål och droppa över 2 msk vitvinsvinäger, strö 1 msk socker över kålen och blanda väl. Låt dra en stund  
Riv en stor morot grovt och blanda med kålen  
Tillsätt 2-3 dl majonäs och smaka av med svartpeppar och salt  
Ställ kallt, tills det ska serveras    

“Corn On The Cob”   

Majskolvar är en populär “side”, köp färdigkokta!   

Dela varje kolv i 4 och pensla med olja innan du lägger dem på grillen – smakar MUMS!  
Servera allt med massor av kall bärs och en skön spellista med din bästa Blues och Rotrock  

Här är en liten historia, med BBQ anknytning, ifrån SKY HIGH´s besök i Austin, Texas, 2002  
Jag hade fått tips av Johnny Winters gamle vapendragare, trummisen John”Red”Turner om Sam´s BBQ - ett nattöpet Barbequehak på “fel” sida om motorväg I-10. Efter vårt bejublade! ( det var som en dröm! ) framträdande på klassiska Antone´s på 5´th Street haffade trumslagare Mats”Östen”Östensson och jag en taxi och begav oss mot den svarta sidan av stan. Det var en liten pytterestaurang, enkelt inredd med några bastanta träbord, med dito stolar och en stor disk. Bakom den stod chefen Brian Mays själv och langade ut sin prisbelönta, “Down Home Cooking” BBQ. Det fanns oxbringa ( brisket ) , revbensspjäll, kyckling, lamm, hemgjord korv och massor av smarriga tillbehör. 

Vi slog oss ned bredvid två paranta damer ( som sedermera visade sej vara prostituerade! ) och snart började vi prata. Dom hade jobbat klart för kvällen, klockan närmade sej 02:00 och dom var - som vi - sugna på lite schysst BBQ. Vi blev bombarderade med frågor, dom såg ju att vi var “utsocknes” och vi berättade att vi kommit från Sverige för att spela i stan.  

Ena kortsidan i lokalen var i princip täckt med artistbilder, jodå bilder på Johnny W, Billy G och Stevie V hängde där och Brian frågade om inte vi hade en bild att sätta upp. Jag gick igenom min väska och hittade ett PR-foto och en CD. Han slängde på CD´n och satte därefter upp vår bild på sin “wall of fame”. Både Brian och tjejerna diggade järnet och brudarna  dansade hej vilt till vår musik när THE PIMP anlände!!   

WOW, helt plötsligt kändes det som om vi var med i en “blaxplotation”-rulle! Snubben var pimp-risslad från topp till tå enligt klassisk modell: gult plommon-stop, vinröd kavaj och orangefärgade kritstrecksrandiga gabardinbrallor med pressveck. Till detta röda lackskor med damasker och en silverkäpp. Han hejade glatt på flickorna, nickade vänligt mot oss och slog sej sedan ner vid vårt bord med ett jätttelass av Austins allra bästa BBQ.  

Östen och jag nöp oss i armarna.. Var vi verkligen med om detta??  Även hallicken var intresserad av oss och vi snackade och garvade tillsammans en god stund, innan tröttheten tog över och vi till slut sa goodnight. 

Nöjda och mätta åkte vi till vårt motell, med ytterligare en härlig anekdot att berätta.... 

EFTERLYSNING!! JEFFERSON SÖKER MEDARBETARE. Är du intresserad av att utveckla Jefferson både som pappers- och nättidning, så hör av dig! Vi söker också dig som vill fota, läsa korrektur, sälja våra skivor, böcker, T-shirts med mera på festivaler samt hjälpa till med praktiska saker som utskick av lösnummer, sprida information ... ja, i princip allt som hör till att göra en tidning. TVEKA INTE att höra av dig till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller via https://www.facebook.com/Jeffersonblues/så kontaktar vi dig.

Thrown down like a gauntlet near the end of 2018, Tucka's album "Working With The Feeling" was a challenge to every other artist to match or surpass in 2019, and although many recording artists arguably came close, no one succeeded at de-throning the sugar-coated vocalist from Louisiana. "Big Train" (Daddy B. Nice's #1 Song of the Year) crested in the first quarter of 2019 and found the pillow-talking candy-lander banging away at his own unique, acoustic version of the blues. 



As for the challengers, just about everybody who was anybody among the major artists put out an album. Avail Hollywood, J-Wonn, L.J. Echols, T.K. Soul, O.B. Buchana, J. Red, Bigg Robb, Big G, Ms. Jody, Vick Allen, Sir Charles Jones, Willie Clayton and Calvin Richardson among others all published new collections, making 2019 a banner year for recording. But although the collective material was of high quality, none were career-defining albums for the individual artists, nor were any industry-shaking events in the way that Pokey Bear's "My Sidepiece" continued to be.

In fact, the one major artist who didn't record a long-play set--Pokey Bear-- dominated the southern soul concert circuit as the #1 headliner along with Tucka, making Louisiana (Pokey's new home via Houston) doubly relevant. When Daddy B. Nice posted the annual Blues Is Alright Tour for the first quarter of 2020, Pokey Bear was the single artist to ace every venue--in demand everywhere. 



Once again, the Grim Reaper tiptoed relatively quietly through the year. Certainly, there was no attrition to compare to the early years of the new century, when the old-generation southern soul performers (Johnnie Taylor, et.al.) passed in droves. But those few who were "taken" in 2019 left mourners in their wake. Katrenia Jefferson died in February, Bishop Bullwinkle in June, and Pat Brown in September. Jackson, Mississippi-based singers Jefferson and Pat Brown were local secrets and Delta legends for most of their careers, only gaining greater notoriety in the decade leading up to their deaths.

Bishop Bullwinkle was a one-of-a-kind case. His candid views on church and black culture in "Hell Naw To The Naw Naw" went viral and made the unknown septuagenarian a celebrity and concert headliner. Yet so fragile was his fame that his death went unnoticed until Daddy B. Nice posted a "belated obituary". Ironically, a posthumous digital album—”The Da Vinci Code”, Bullwinkle's first and last--was published two months to the day after he passed.

The year's music, as usual, spanned everything from the Dionysian celebration of the carnal to the righteous defense of women and their bodies. In "Don't Be Ashamed" Bigg Robb sang: 


I see you standing in the middle,
Just hating on yourself. 

God made you the way he wants you,
Unlike nobody else.
Don't be ashamed, babe.
Don't be ashamed... 


And in "Happy Weight" newcomers The Jay Morris Group sang:

She's been gaining weight
She's gaining that happy weight.
Said I love the way it look on her,
Because it's all in the right place.

As for the prurient, 2019 saw the release of perhaps the single most shocking tune since Clarence Carter's X-rated "Strokin'". (Marvin Sease's "Candy Licker" doesn't even come close.) The new song was "Mouth On You". Over an intoxicating instrumental track (Baton Rouge producer Highway Heavy on deep-soul keyboard, Tyree Neal--of the Louisiana Neal family--on guitar), Champagne sang:

From the ear to the neck to the nipple,
Unbuckle his pants, licking down his zipper...

...And from there it went places you've never heard on record before. As one woman responded on the song's YouTube page, "Is THIS what we're doing now?" 

Never fear. The offended could find solace in Vick Allen's "Superstar," in which he sang:

If you're taking good care of your kids,
Working hard, paying all of your bills...
Girl, you're a superstar, that's what you are.


And yet, female performers, as a group, were hanging by their fingernails in 2019. Nellie "Tiger" Travis didn't record. Nor did Sweet Angel. Sheba Potts-Wright, Lacee and Karen Wolfe released singles and generally stayed home. And with Denise LaSalle gone but not forgotten, and Peggy Scott-Adams, Shirley Brown and other seniors largely absent, the ranks of female southern soul singers appeared as fragile as ever.

Traditionalists would say it has always been so. A wave of talented new female singers appeared, as they do every year, but the turnover rate remained high, and scoring gigs remained harder for women than for men. Nellie Travis, among all the divas, was most in demand, buoyed by her hit, "Mr. Sexy Man" and a conscientious approach to touring. Ms. Jody was the only major female artist to record an album.

Following 2018's "Black Horse" (Jeter Jones) and other "ride-em-up" lyrics, cowboys, horses, rodeos and trail rides all continued as oft-used metaphors in 2019. A bounty of popular videos took place in the country, including one that epitomized the scene:

Phenomenal growth and its dark side, attrition, defined the southern soul genre in 2019. The number of debut artists continued to swell beyond anything seen in the aughts. The carousel of artists circled merrily, some on, some off. Longtime fans could exult in the unprecedented popularity of the genre, but it was happening in a way few insiders predicted. Who would have thought, for example, that the brilliant vocal stylist and young-guy-heir to the J.T. generation, Willie Clayton, would become the odd-man-out in the current scene--overlooked and seldom performing? 


The new creative hotbed of the music was Louisiana and the continuing emergence of a new generation of artist/producers led by Pokey Bear, Tucka, Beat Flippa, Highway Heavy, Jeter Jones and Ronald "Slack" Jefferson, whose ”SLACK: My Music, My Friends: Southern Soul Compilation” was the most content-rich and inclusive collection of the year. Near year's end, veteran Donnie Ray's career was all but rejuvenated by his first Beat Flippa-produced single, "She's Just My Girlfriend". 


So while southern soul's younger-generation royalty--Sir Charles Jones, O.B. Buchana, T.K. Soul, et.al.--continued to mature into middle-aged artists and build new levels of popularity, something totally unforeseen happened. They were eclipsed by a new type of artist, outsider/newcomers like Pokey Bear and Tucka, who brought in fans (like the many millions infatuated with Pokey's "My Sidepiece") on a scale never seen before. In 2019, for the first time in years, a southern soul concert-goer could have the flesh-pinching, "Am-I-dreaming?" experience of attending a multi-act concert (including Pokey Bear) and NOT seeing Sir Charles Jones close out the show. 

Daddy B. Nice, December 28, 2019. Text & drawings of Tucka and Nellie ”Tiger” Travis

-- Daddy B. Nice, December 28, 2019. Text & drawings of Tucka and Nellie ”Tiger” Travis
http://www.southernsoulrnb.com

SBA/Jeffersons snygga "50-års"-roll up har synts (lång väg) på flera festivaler och mässor, där vi haft vårt "bokbord". Vid Åmål´s BF, Bokbord Stockholm, John Scott´s i Kopparberg, Swedish Blues Challenge i Malmö, Blues At Sea, The Great Scandinavian Guitar Show och kanske något arrangemang ytterligare. Försäljningen har varit ok i stort sett, frånsett Blues At Sea där den var direkt urusel. En delförklaring är förstås att vi har mest skåpmat just nu, då T-shirts och en del annat "merch" tagit slut. Men det är alltid kul att få närkontakt med våra medlemmar och andra som stannat till, och vi har kunnat värva en och annan ny medlem.

Livemusiken på den ovannämnda gitarrmässan bestod av – yes! - blues båda dagarna. Lördag: Max Schultz Trio med sång av Zubaida Solid; söndag: Knock-Out Greg & The Jukes.

PS SBA/JEFFERSON BEHÖVER FLER MEDARBETARE som hjälper till vid festivaler/bokbord och alla möjliga föreningssysslor inkl. tidningen. Kontakta oss gärna, t ex till Tommy, 0700-22 65 69 eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..



Vi som var på Jeffersons 50-årsfirande på Scalas källarpub i oktober 2018 minns Zubaida (a.k.a. Solid Sue). Där har vi en kommande stjärna. Foto av Lennart Brorsson 2018.

Läs artikeln om Ruth Brown som pdf. Du kan ladda ned den här:

Hämta Ruth Brown 

Få personer i vårt land har betytt så mycket för bluesen som Hasse Andréasson. Han har varit redaktör för bluestidskriften Jefferson och var med och bildade Scandinavian Blues Association (senare under namnet Swedish Blues Association), som ger ut Jefferson. Hasse var också med om att starta Stockholm Blues Society, där han länge var aktiv; han drev under 29 år import- och distributionsfirman Smokestack Record Sales tillsammans med Hans Schweitz; han jobbade under lång tid på det svenska skivbolaget Amigo − där han förstås slog ett slag för bluesen − och han har utmärkt sig som skribent, med fylliga reportage om blues-resor i USA och mycket annat. Sist men inte minst har han varit en flitig bluesfotograf, något vi kan se prov på i denna fina fotokavalkad. Hasse överlät 2018 mycket generöst sin omfattande fotokollektion till Swedish Blues Association. Perfekt att nu kunnat exponera ett urval därifrån i en specialbilaga!

Hasse föddes 1950 i Göteborg. Som 17-åring flyttade han till Stockholm, där han fortfarande bor. Liksom många andra ungdomar fastnade han för 60-talets popmusik; artister som Animals, Stones och Pretty Things. Nyfiket utforskade han rötterna till många av deras låtar och hamnade då hos den svarta bluesen, som han fattade en stor kärlek till. Den har troget behållits genom åren, även om han gillar annan musik också. −”Jag kommer alltid tillbaka till bluesen. Den ligger närmast hjärtat”!

Tidigt engagerade han sig i Jefferson med att skicka in bilder på bluesartister – till att börja med en på The Butterfield Blues Band, och en på Alvin Lee i Ten Years After; året var 1969 – och snart nog också med skrivna alster. När Jeffersons förste redaktör Claes Hedman 1975 aviserade att han ville sluta, ryckte Hasse in. Under hela 70-talet var han riktigt i hetluften. Tre långa blues-resor (ihop med ett par andra bluesentusiaster) gjordes till USA: 1972, -74 och -76. De två första utgick från New Orleans, med slutstation Chicago, efter diverse musikstopp längs vägen. Många häftiga upplevelser, men bäst var ändå Chicago, som hade den mest vitala bluesscenen, i synnerhet de många klubbarna på South Side. Den tredje resan gick till Kalifornien, där förutom Los Angeles bl.a. Oakland besöktes. Överallt uppsökte man bluesklubbar och alla upptänkliga ställen där det spelades blues; hembesök gjordes även, t.ex. hos R.L. Burnside i hans enkla lilla enrumshus, som hyste 15 personer (!). Många intervjuades – och långvarig vänskap uppstod med flera! Skivbolag och inspelningsstudios var förstås också av stort intresse, liksom radiostationer. Man sparade sig ingen möda på att leta upp folk inom bluesbranschen! Allt under en hel del umbäranden; de unga bluesnördarna hade inte mycket pengar på fickan! Det blev ofta till att sova hemma hos någon på golvet. Men de älskade dessa resor, och Hasse passade på att ta massor med bilder. Av de han intervjuade kan särskilt nämnas Pee Wee Crayton och Sonny Rhodes. Hemma hos gästfrie Sonny i Oakland var han på sitt livs bästa barbequeparty, dit i stort sett alla bluesartister som Sonny kände tittade förbi. Hasse hade aldrig sett så många artister! Det jammades i många timmar − en höjdpunkt han minns med stor glädje. Året därpå, 1977 var Hasse ansvarig för att Amigo gav ut Sonnys album ”I Don´t Want My Blues Colored Bright” (AMLP 821) utgiven i USA på Advent (LP 2808). Hasse producerade även ett album med J B Hutto som var på Sverigeturné 1976, ”Blues For Fonessa” (AMLP 823).

En resa till jazz- och bluesfestivalen i Montreux i Schweitz 1972 måste också nämnas. Hasse och ett gäng andra unga bluesälskare hyrde en minibuss och åkte ner nonstop, sov primitivt, och åkte tillbaka nonstop också – det blev billigast så. Det oemotståndliga programmet innehöll bland annat stora bluesstjärnor som Muddy Waters, T-Bone Walker och Koko Taylor. Hasse var förstås påpasslig vid kameran. Månaden innan hade han fotat när American Folk Blues Festivals med stjärnor som Big Mama Thornton, Memphis Slim och Big Joe Williams besökte Stockholm. Ja, det var härliga tider för bluesälskare, och tack vare fotografer som Hasse finns mycket förevigat på bild.

En utförlig intervju med Hasse Andréasson finns i nr 195 av Jefferson.