Dexter Allen - Bluez Of My Soul

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 0.00 (0 Votes)

Dexter allenDEXTER ALLEN
Bluez Of My Soul
Deep Rush Records
(43 min)

Efter två fullängdare på annat bolag släpper Dexter Allen sin tredje platta som första artist på Bobby Rush skivbolag Deep Rush Records. Allen var under tre år leadgitarrist i Rushs band. Innan han anslöt till Rush hade han slitit många år som både gitarrist, basist och bakom keyboards i ett flertal gospelgrupper. Ett tag hade han två parallella karriärer, soul och blues på olika klubbar på vardagskvällarna och gospel i någon kyrka på helgen.

Rush motiverar att Allen blir första artist på sitt bolag med att Allen behärskar konsten att mixa blues, rhythm´n´blues, soul och funk med bluesen som den sammanhållande länken. Det är Mississippiblues enligt Rush och Allen klarar av att hålla den traditionen levande.

Allen har skrivit samtliga elva spår på plattan. Inledande soulfunken Coming Home To Mississippi är en ovationsartad hyllning till staten Mississippi och i synnerhet dess lantligare delar. Bobby Rush finns med i det spåret och backar bra på munspel. Rush finns med på både munspel och med sin röst på speedade Ride This Train och spelar rollen av bandledare som försöker få Allen att kliva på turnétåget. I långsamma bluesen Still Called The Bluez har Allen fått till en text som diskuterar det inrikespolitiska läget i USA… regeringen diskuterar legalisering av marijuana, bekymrar sig för alla vapen och folk har pengar men mår inte bra. Mer slowblues blir det i Come Out And Play med fin gitarrton från Allen. Monk Donky är en snabb dansfunk med vass gitarr från Allen.

Allen är en bra sångare och gitarrist. När han släpper lös riktigt på gitarren påminner det faktiskt en aning om hur Son Seals kunde låta när han böjde strängar som värst, även om Allen inte har Seals råa distade ton. Han har i alla fall fått till en klart godkänd platta med en riktigt stark första halva av låtar. Tyvärr blir det en aning mer enahanda på den andra hälften med låtar som luktar lite standard och inte sätter sig riktigt. Undantaget är avslutningsspåret That Same Thing med lån från Muddy Waters låt med snarlik titel.

Skriv ut