DIVERSE ARTISTER - DOWN HOME BLUES Chicago Volume 2

Doen Home BluesDOWN HOME BLUES
Chicago Volume 2
Sweet Home Chicago
Wienerworld WNRCD510
(76+75+76+77+77 min)

Fjärde boxen från Wienerworld's ”Down Home Blues”-serie, en volym två bestående av fem CDn med 135 låtar.. En del outgivna spår och alternativa tagningar. Ett häfte på 94 sidor fulladdat med fakta förmedlat av Mike Rowe. Ett fotokollage som heter duga med över 50 bilder, där fotot på Elmore James i solglasögon tillsammans med Muddy Waters och Little Walter var nytt för mig. Musiken spänner från 1945 till 1962, fördelat på legender till mindre kända musiker. Första plattan består av inspelningar mellan 1945-1949 där man hör ett tidigt Chicagosound, som med åren skulle växa till sig. Det mesta kommer från bolaget Columbia. Vi får ta del av en session från september 1946 med totalt tio låtar från Muddy Waters, James Clark och den anonyme Homer Harris, som av någon anledning aldrig fick några fler chanser. Synd, då jag tycker han klarar sig bra. Hans röst påminner en del om Muddys. Ni som saknar plattan ”Chicago Blues: The Beginning” (Testament -2207) får här en ny chans, med undantaget att enbart tre av Johnny Shines fyra låtar finns med. Man får verkligen ta del av inspelningar som inte förekommit ofta på återutgivningar. Vad sägs om Blues Boy Bill med ”Little boy blue”, Pete Franklins tidigare outgivna ”Mr Charley” och Herman Rays ”Xmas blues”, där han sjunger i sin stora favorits Peetie Wheatstraw anda?

CD två hanterar åren 1946-1953 där mer slagkraftiga namn finns med. Det betyder lite Muddy, Wolf, Jimmy Rogers och Little Walter. En Tampa Red fortfarande i fin form tilldelas två spår. När det gäller kvinnliga representanter är det Memphis Minnie som ensam får bära fanan högt med fem låtar från 1952/53. Ett namn jag anser fått för lite uppskattning är Johnny Temple. En kraftfull sångare med flera fina låtar inspelat för Decca under senare delen av 1930-talet. Återfinns här med två spår från sin sista session från 1950. Två låtar med Howlin' Wolf där han fortfarande är kvar i södern och inspelningar i Memphis. Många pratar om betydelsen av att Muddy kom till Chicago, men jag vill nog hävda att Wolf höjde ribban ytterligare när han kom till Chicago.

CD tre inleder med två spår med Honey Boy Edwards där ”Sweet home Chicago” spelades in i Sun studion. Det blev inte så mycket mer i Chicago där ”Drop down mama” från 1953 släpptes långt senare på ett samlingsalbum på Chess. Här ligger koncentrationen på åren 1953-55 där fem spår tilldelas Little Walter. Från en period där i stort sett allt var toppklass. Här har man valt att plocka alternativa tagningar vilket inte gör saken sämre. En alternativ tagning av ”Hoochie coochie man” är allt med Muddy på tredje skivan. Albert King från hans debut för Parrot hittar man tre spår. Albert visade sex år senare en stigande kurva när han spelade in för Bobbin i St. Louis. När det gäller Elmore James önskar jag att Chess spelat in betydligt mer med honom, särskilt hans session från 1960. Här två spår från 1953. Otis Spann snålade Chess på där endast en singel från 1954 släpptes. Sex år senare fick han bevisa sin klass via sina Candid inspelningar. Vidare kan man höra Homesick James, Lazy Bill Lucas, Henry Gray, Morris Pejoe, Gus Jenkins och den kraftfulle Big Boy Spires.

CD fyra uppmärksammar åren 1955-57 där Chuck Berry får inleda med tre bluesiga spår där ”Wee wee hours” baksida till ”Maybellene” är riktigt bra. Chess hade bra år här när de lanserad Chuck Berry och Bo Diddley. Sonny Boy Williamson kom in i andra andningen där han levererade fantastiska låtar. Mycket här är alttagningar med honom. Mer Muddy och Little Walter, tyvärr ingen Wolf där man kunde ha förväntat sig ”Smokestack lightning”. Billy Boy Arnold breder ut sig med fyra fin spår för Vee Jay. Affischnamnet Jimmy Reed återfinns på CD fem. Big Joe Williams hade några dystra år på 1950-talet innan Delmark spelade in honom. Vee Jay släppte en singel med honom där båda låtarna finns med här. Henry Gray är lysande i några outgivna Parrot inspelningar där ”Watch yourself” är kanon bra. Alfred Harris hanterar munspelet och gjorde själv några inspelningar där ”Blues king mambo” är bra. Den för mig helt okände Herby Joe har Wienerworld lyckats plocka fram hans enda 45:a från 1956. Bra jobbat! Sångaren och munspelaren Dusty Brown hamnade i skuggan av de stora namnen så tyvärr finns det inte så mycket med honom. Låten ”Hurry home” gavs aldrig ut men kom många år senare på ett Relic album.

CD fem avslutar med ett litet sammandrag av åren 1955-62. Här dyker först Jimmy Reed upp med ett material bestående av åtta låtar. Inte några av hans mest kända inspelningar men ändå mycket bra. Av de mer kända namnen hör vi Wolf i två spår, Elmore (3), Sonny Boy (2) och Eddie Boyd med tre låtar hämtat från hans EP - platta på Esquire. Två slide gitarrister Homesick James och Hound Dog Taylor medverkar. Little Mac Simmons gjorde en del tuffa inspelningar där två av dem finns med här hämtade från C.J. Records. På samma bolag spelade även Slim Willis in sex spår. Han är mest förknippad på några Johnny Young inspelningar. Ett udda namn är också Freddie Hall som även han spelade in för Carl Jones C.J. Records. Två låtar från 1959 har han tilldelats.

En riktig guldgruva med mängder av härliga låtar där man blandat ett perfekt material även för storsamlarna. Helt oumbärlig om man vill samla på blues musik från The windy city.

Skriv ut