In Memoriam - Stephen C LaVere, Mac McCormick, George Paulus

GEORGE PAULUS (1948 – 2014)

I slutet av 2014 avled producenten och skivsamlaren George Paulus. Han var verksam i Chicago under större delen av sitt liv. Redan under sin skoltid åkte han och en kompis buss in till Maxwell Street där de gick och letade skivor. Det var så han kom i kontakt med radio- och skivhandlaren Bernard Abrams som på sitt märke Ora Nelle givit ut skivor med Little Walter och Johnny Young redan på 1940-talet.

1969 spelade Paulus in munspelaren och sångaren Big John Wrencher kompad av Little Buddy Thomas (gitarr) och Playboy Vinson (trummor). Det var de musiker John ofta spelade med i något gathörn på Maxwell Street. En ruffig, riktigt downhome och naken inspelning, som han gav ut på egna Barrelhouse Records. I början var George mest inblandad i obskyra återutgivningar på små bolag som Negro Art Records, African Folk Society och Floatin´ Bridge. Så småningom lyckades han övertala Bernard Abrams att få köpa alla hans masters och ge ut dem på sitt nya märke St George Records med exklusiva inspelningar från 1947 med Little Walter, Jimmy Rogers, Sleepy John Estes, Johnny Young med flera. En helt fantastisk platta med tidig Chicagoblues.

Paulus spelade även in en mängd skivor med musiker verksamma i Chicago som Little Mac Simmons, Big Mojo Elem, Taildragger, Joe Carter och The El Dorados för att nämna några. Han spelade även in och gav ut plattor med Reverend Charlie Jackson, Harmonica Frank Floyd och Robert Richard, samt en hel del rockabilly. George hade en förkärlek till engelsk sextiotals R&B som Rolling Stones, Pretty Things och Yardbirds. Han kom att använda medlemmar i de två sistnämnda på ett flertal plattor som kompmusiker. Hans enorma skivsamling är nu ute för försäljning på internet.

Hans Schweitz

 

MACK McCORMICK (1930 – 2015)

Den kände musikforskaren Robert ”Mack” McCormick avled den 18 november 2015 i sviterna av den strupcancer han drabbats av. Mack dokumenterade väldigt mycket av Texas musikliv sedan han flyttat till Houston 1949. Han försörjde sig ett tag som taxichaufför och blev då nyfiken på all slags musik han kom att höra under sina arbetspass. Snart började han leta efter musiker som Lightnin´ Hopkins, Mance Lipscomb och Robert Shaw genom att knacka dörr i Houstons fjärde distrikt. Så småningom fick han jobb på den myndighet som skötte folkbokföringen och bad att få ansvar för just fjärde distriktet. Nu kunde Mack upptäcka att distriktet hade mer än 200 barrelhousepianister, varav de flesta sade sig ha tagit sin stil efter en pianist som gick under namnet Peg Leg Will. Mack kom att hjälpa Sam Charters, Chris Strackwitz och Paul Oliver att upptäcka och spela in Lightnin´ Hopkins, Mance Lipscomb och Robert Shaw bland annat. Han gjorde även själv inspelningar med mängder av musiker, en del gav han ut på egna märken som Almanac (Robert Shaw) andra på Bluesville (Lightnin´ Hopkins), Reprise och Arhoolie (Mance Lipscomb).

Det sägs att det var Mack som drog ur sladden till Bob Dylans gitarr vid Newportfestivalen för att han behövde göra soundcheck med den grupp han satt ihop av före detta fångar vid ett fängelse i Texas. 1968 anlitades Mack av Smithsonian Institute för en utställning om Texas och dess musik- och kulturliv i Washington DC.

En av de Texasprofiler som Mack försökte kartlägga var Henry ”Ragtime Texas” Thomas, en relativt okänd songster som hade spelat in i slutet av 1920-talet för Vocalion. Han lyckades spåra Henrys ursprung tack vare hans dialekt och intervjuade en mängd personer samt spelade upp exempel på Henrys musik för dem. Hans forskande ledde fram till att Bernard Klatzko på Herwin Records samlade 23 spår med Henry och gav ut dessa på en dubbel-LP (Herwin 209) tillsammans med en mycket intressant text av Mack på 10 000 ord.

Mest känd är kanske Mack för sitt arbete om Robert Johnsons liv. Återigen var det dörrknackning som gällde och han intervjuade hundratals personer som kanske kunde minnas något om denna mytiska figur. Han lyckades till och med spåra upp mannen som påstod sig ha varit den som bragte Robert om livet 1938. Mack blev närmast besatt av forskandet kring Robert Johnson och lyckades hitta dennes två halvsystrar i Baltimore 1972 och fick två foton med sig från dem. Han började nu skriva på sin bok Biography Of A Phantom som han aldrig slutförde. 1973 hittade en annan bluesforskare vid namn Steve LaVere en av Roberts halvsystrar och gjorde en deal med henne. Mack blev naturligtvis besviken och kände sig lurad. Steve hade gått till Columbia Records med sitt material för att sälja in idén om en box med allt Robert spelat in samt foton som det nu fanns tillgång till. Mack kontaktade Columbia och hela projektet lades på is i 16 år tills Steve och Columbia 1990 slutligen gav ut CD-boxen. Macks förarbete nämns inte ens i det texthäfte som medföljde.

Boken han påbörjat om Robert slutfördes som sagt tyvärr aldrig. Kanske finns det någon som kan ta vid där Mack slutat. Detsamma gäller ett stort projekt han startat tillsammans med Paul Oliver att kartlägga bluesen i Texas.

Mack efterlämnar hundratals outgivna inspelningar och manuskript som förhoppningsvis kan bli tillgängliga i framtiden. Han var en av de viktigaste personerna, förutom utövarna förstås, när det gäller att dokumentera den rika musiktraditionen i Texas.

Hans Schweitz

 

STEPHEN C LaVERE (1943 – 2015)

Producenten, skivsamlaren och affärsmannen Steve LaVere avled i slutet av förra året. Han blev kanske mest känd som en av dem som letade upp en av Robert Johnsons halvsystrar och skrev ett avtal med henne om rättigheterna till material förknippat med Robert. Den andre som gjort detta ett år före Steve var Mack McCormick, även han avled nyligen. Den konflikt som uppstod dem emellan gjorde att det berömda fotot och den storsäljande CD-boxen som Columbia Records gav ut blev 16 år försenad.

Steve föddes i norra Hollywood i Kalifornien i en kulturell familj, fadern var jazzpianist. I bluessammanhang inleddes Steves bana när han 1968 fick ansvar för Imperial Records återutgivningsprogram. Han var även producent för nyinspelad blues med George Smith, Papa Lightfoot, Joe Willie Wilkins med flera. Han bosatte sig i Memphis och var aktiv i den lokala bluesscenen samt innehavare av en skiv- och antikvitetsaffär.

När han i början av 1970-talet utverkade en deal med Robert Johnsons halvsyster tillskrevs han 50 procent av kommande intäkter som så småningom gjorde Steve till en förmögen man. Rätt eller fel, det vet kanske bara Mack McCormick och Roberts halvsystrar. Å andra sidan kan man se saken så att utan Steves sinne för affärer kanske inte Roberts släkt lyckats få någon del alls av intäkterna.

När jag, Tommy Löfgren, Hasse Andréasson och Claes Hedman besökte Steve i hans hem i Memphis 1974 visade han oss det nu berömda fotot på Robert. Han var hela tiden på sin vakt så att ingen av oss skulle få för sig att i smyg fotografera det. Samma år blev Steve nominerad till en Grammy för Bukka Whites album Big Daddy. 1990 vann han en Grammy för produktionen av Columbias CD-box med Robert Johnsons samtliga inspelningar. 1995 bildade han Delta Haze Corporation och Sweet Roll Songs som kom att hantera publiceringsrättigheter.

Vid sitt frånfälle var Steve i färd med att skriva en bok om fadern, Charles LaVere. Huruvida den blev färdig eller ej vet jag inte.

Hans Schweitz


Hans pappa, Charles, var en aktiv pianist i olika jazzkonstellationer. Vid sitt frånfälle höll Steve på att sammanställa en bok om fadern. Huruvida den blev färdig eller ej vet jag inte.

 

Taggar: Internationella artister

Skriv ut