Minnesstund för Samuel Charters

Bok Sam ChartersPå initiativ av skivbolagsmannen Dag Häggqvist hölls måndagen den elfte maj en minnesstund för producenten och författaren Sam Charters. Platsen var pråmen Norrljus på Kungsholmsstrand.

Inledningsvis slog Dag Häggqvist fast att Sam Charters borde ha uppmärksammats i Sverige i betydligt högre grad än vad som skett. Kunglig medalj för sin breda och rikliga utgivning av folkmusikaliska verk tyckte Dag hade varit på sin plats.

Charters musikhistoriska betydelse underströks ytterligare när Jeffersons ordförande Hans Schweitz beskrev hur han via den engelska bluesvågen och Sam Charters upptäckte Amerikas bluesskatt. Hans läste sedan upp två mail där Chris Strachwitz på Arhoolie och Bruce Iglauer på Alligator bägge anger Sam som källan till deras kamp för att hålla bluesen aktuell.

Trombonisten och radiomannen ”Jesse” Lindgren gav oss några exempel på Charters enastående berättande genom två ljudillustrationer från intervjuer Jesse gjort med Sam för Sveriges Radio. Vi får höra hur Sam under femtiotalet envetet letade efter fortfarande levande New Orleanslegender. En av de äldsta klarinettisterna hittar han i en av Lafayettes fattigare stadsdelar. Trött och tandlös vill han inte spela överhuvudtaget. Men plötsligt, när natten faller på, och Sam ligger på verandan för att sova, börjar mannen spela och ge prov på stilar och tempon ur New Orleansjazzens ursprung. Dagen efter är det tvärstopp för musicerandet igen.

Vi får också ta del av ett nyskrivet stycke blues skrivet och inspelat av Peps Persson. Ett farväl där Peps stora tacksamhet över hur en lantsortsgrabb som han, via Sam, fick komma till Chicago och spela med sina blueshjältar.

You took me to Chicago
To meet the heroes of my dreams…
You made wonders happen
For this country boy in hippie jeans.

Efter den mer stilla eftertänksamheten från Peps bjöds livemusik av Bill Öhrström och Slim Notini med smakprov ur deras rika repertoar av blues och gospel som visade att vissa, i detta fall Slim och Bill, är som gammal bourbon - de blir bara bättre med åren.

Kvällen avslutades med några berättelser från hustrun Ann Charters, vilken själv har en intressant författarkarriär, inte minst vad gäller böckerna om beatförfattarna. Ann berättade att Sam redan haft en minnesstund inte ens Ann visste om i förväg. Det förhöll sig så att Charters var goda vänner med Tomas och Monica Tranströmer. Sam översatte Tomas dikter och dessutom spelade de bägge herrarna Schubert fyrhändigt när andan föll på. Ett sådant tillfälle har förevigats i en dikt. På Tranströmers begravning lästes den dikten och musik av Schubert spelades. Efter begravningen gick Ann ned mot tunnelbanan i Gamla Stan och för första gången hör hon hur en gatumusiker i Stockholm spelar Robert Johnson. Då tänkte Ann att det måste vara Sam som ordnat sitt eget minnesfirande samtidigt som sin kamrat Thomas på gatan en bit från kyrkan.

När jag efter minnesstunden promenerar över Sankt Eriksbron, i ett allt mer vårlikt Stockholm, tänker jag att Sam Charters visade att blues inte bara är att let the good times roll utan också poesi, vilket han också slog fast redan i en av sina första böcker The Poetry Of The Blues.

Taggar: Internationella artister

Skriv ut