Young Jessie #174

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 4.00 (1 Vote)

Young Jessie. Photo: Branko Madunic

Obediah Donnell Jessie eller i musikkretsar bättre känd som Young Jessie var det stora affischnamnet när Åmål Blues Fest anordnade sitt 21:a arrangemang. En självklarhet när det gäller att hitta ett intressant  intervjuoffer men förutsättningarna försämrades radikalt när det visade sig att han missade flyget från Amsterdam till Sverige. Vilket innebar ett dygns försening och möjligheterna till ett givande samtal såg ut att smulas sönder.

Men jag fick chansen att bevittna soundchecken han och bandet gjorde i kulturmagasinet under lördagseftermiddagen. Nu ändrades plötsligt förutsättningarna till min fördel. Tyvärr innebar det en ordentlig gallring i mitt frågeformulär som jag noggrant förberett mig på. Men så  är oftast förutsättningarna när man jobbar på fältet att man inte får förvänta sig en bekväm tillvaro där artisten står till förfogande med öppna armar och väntar på en. Obie Young började tidigt i musikbranschen där han sjöng ihop med The Debonairs, The Hunters och gjorde ett inhopp på en av The Coasters bästa singelsläpp Young Blood-Searchin'. Har sedan 1959 konverterat till Islam och framträder mer som en jazzartist numera. Bor numera i North Carolina. Men i våra kretsar tillhör han en av de som var med och skapade härlig r&b under 1950 talet.

Obie som han föredrar att bli tilltalad såg dagens ljus den 28 december 1936 i Lincoln Manor, Texas som har Dallas som närmsta storstad. I släktleden finns rötter som leder till Blind Lemon Jefferson som visade sig vara en kusin. Det fanns också musikaliska släktingar från Coricana, Texas som alltid gjorde anhalt hos Obies mormor. Blind Lemon var död  innan Obie föddes men det fanns andra Texasartister som stannade till. Vilka besökarna var har Obie svårt för att komma  ihåg på grund av att detta är så länge sedan. Fadern James ägnade sig inte alls åt det musikaliska utan försörjde sin familj som kock. Modern Melinda hade en kort musikalisk karriär där hon använde sig av artistnamnet Plunky Harris. Hon sjöng både blues och gospel, spelade även piano främst vid söndagens kyrkobesök.

Hon ledde in den unge sonen i de rätta kretsarna då hon hade möjligheter att presentera honom för jazzlegender som Duke Ellington, Count Basie och Cab Calloway.  När fadern lämnade armélivet 1945 ville han lämna södern bakom sig. Melinda frågade  Obie om han ville flytta för att få bättre möjligheter till en bra utbildning. Naturligtvis lockade detta den unge Obie att få möjligheten att åka till staten där alla häftiga filmer gjordes. Via tåget hamnade de i Los Angeles där han kom in på Manuel Art High School. En av klasskamraterna var den sedermera kände jazztrummisen Billy Higgins. 1950 insjuknade hans mormor vilket innebar en returresa till Texas där de stannade i ett år. Här började också den musikaliska banan ta fart. Via föräldrarnas tillåtelse spelade han sax i Shorty Clements band. Modern hade ett syfte att han skulle träffa artister och såg inga hinder i att han lyckades ta sig in på klubbar trots sin låga ålder. I grannskapet fanns också en blivande stjärna, David Fathead Newman som medverkade på de flesta Ray Charles-spår gjorda för Atlantic. Men enligt Obie spelade de aldrig ihop; bara stötte på varandra ibland.

Åter i Los Angeles kom han in på Jefferson High School endast för svarta elever. 1953 föddes brodern De Wayne Jessie som kom att bli skådespelare. På skolan blev han bekant med många kommande celebriteter som Richard Berry, Etta James och framför allt Johnny Guitar Watson som han beskriver som den verkliga orsaken till att han valde att satsa på musiken,

- Vi spelade alla ihop, Johnny Guitar Watson var ett musikaliskt geni; han kunde spela allt. Han kunde plocka upp en trumpet och snart kunde han hantera den perfekt. När han var 15 år spelade han exakt som Oscar Peterson på pianot. Han lärde Etta att sjunga, det är därför många anser att hon låter som honom på de tidiga spåren. Hon var verkligen kär i honom men Johnny besvarade inte hennes känslor. Vi hade en bra kontakt med varandra genom åren. Jag började i branschen mest för jag var låtskrivare. Jag skrev mycket till The Flairs. Vi spelade in för John Dolphin; låten hade jag skrivit.

På Dolphins skivmärket Recorded In Hollywood  396 släpptes Tell Me You Love Me-I Had A Love där Dolphin ändrade gruppnamnet till The Five Hollywood Blue Jays.  De kände sig inte riktigt nöjda med detta då de aldrig uppträtt under detta namn.

- Sex månader senare spelade vi åter in I Had A Love men nu för Bihari-bröderna Jules och Joe för Modern. Skivan kom ut på den yngste brodern Joe Biharis bolag Flair Records. De ändrade vårat namn till The Flairs och vi gav dem deras första hit på detta bolag. Undrar vad Biharis hade för uppgörelse med Dolphin som var nöjd. Han måste ha fått bra betalt då han inte kom med några anmälningar.

John Dolphin skapade otroligt bra musik på sitt bolag och knöt till sig mängder av fina artister. Han hade rykte om sig att vara en tuffing som lovade mer än han kunde hålla. En tuff marknad där oftast artisten kom mest i kläm. För Dolphin slutade det också med en bråd död 1958 då han sköts till döds på sitt kontor angående ett bråk om en summa pengar . Vittne till mordet var trummisen Sandy Nelson och Bruce Johnston som senare anslöt sig till The Beach Boys 1965. Hur var Dolphin att jobba med?

- Alla i bransch var lika.  Artisten var inte värd något, vi fick småslantar; några royaltys var det aldrig tal om. Vi blev alla lurade. De större bolagen gjorde samma sak, Biharis var inte något bättre . En del skivbolag gav en artist en ny Cadillac om han fick en hit. Jag vill lyfta fram Maxwell Davis som var en fantastisk man. Lika underbar som B.B. King. Han var mycket hos Biharis, han gjorde arren till Mary Lou. Jag var hos Biharis 1953-1957 sedan gick jag över till Atlantic.

Spelade Jimmy Beasley piano på Mary Lou?

- Nej. Men han kompade mig på andra låtar, just nu kommer jag bara på Nothing Seems Right. .

Hur var det med I Smell A Rat ? Var det Biharis som fick dig att göra en cover på Big Mama Thorntons låt?

- Nej det var Leiber & Stoller som producerade mig på Modern. De hjälpte mig med flera inspelningar. Det var deras idè att jag skulle sjunga in den låten.

Young Jessie var ännu inte 17 år fyllda när han spelade in låten. Hans röst lät betydligt äldre och de flesta ansåg honom som en artist runt 40 år. Han spelade in på B-sidan  Lonesome Desert, en tung blues som lät mer förknippad med en erfaren äldre artist. 

- Anledningen till att de placerade dit Young var att många trodde jag var över 40 år när jag sjöng in Lonesome Desert men jag var 16 år. Men när Young tillkom hamnade jag bland de övriga i min generation. Detta bidrog nog till att jag kunde göra omfattande turnéer med Little Willie John och Johnny Guitar Watson. Alla var cirka 20 år gamla. Vi spelade från kust till kust oftast i r&b-paket. Men mest var jag på västkusten med min kvintett där jag ibland själv spelade lite piano. Jag hade faktiskt John Coltrane i mitt band en tid.  Numera föredrar jag kalla mig själv Obie Young Jessie. Svart musik är en kombination av gospel, jazz och blues. Men för att skapa pengar på musiken skapade bolagen olika kategorier. Rock 'n' Roll kom från oss som spelade r&b under 1940-50 talet och r&b kom fram ur jazzen.

Många svarta försökte efterlikna Little Richard mer än Chuck Berry. På din låt Hit Git & Split hör jag tydliga Little Richard influenser.

- Det stämmer. För oss lät inte Chuck Berry svart. Många trodde han var vit. Därför sålde han mycket skivor bland de vita lyssnarna. Little Richard var mer förknippad till min musikstil. 

Mary Lou blev ju en framgång för Ronnie Hawkins 1959, kände du till detta då?

- Visst. Vad de gjorde var att de satte dit hans namn som låtskrivare fast jag gjorde den redan 1955. På något sätt hade Bihari och skivbolaget Roulette gjort en överenskommelse att de fick rättigheterna till låten. Det dröjde till 1974-75 innan jag fick betalt för låten. De större skivbolagen gör vad de vill.

Berätta lite om din låt Shuffel In The Gravel.

- I Texas fanns en dansstil som kallades Texas Shuffel, min mor brukade dansa den. På vissa ställen anordnades danser i stora lador där säkert 500 människor trängdes. Golven blev väldigt lortiga då många drog med mycket smuts under skorna. Smutsen blev stenhård på golvet så de kastade ut sand på golvet och när man dansade denna shuffel  blev det ett rasslit ljud från gruset på golvet. På skivan är det Lester Sill som illustrerar dansstegen.

Hur är det med Don´t Happen No More? Jag antar att texten gick hem bra bland kvinnorna.

- Det gjorde den. Jag fick mycket bra respons från kvinnorna. Faktum är att låten spelades in av Pat Benatar på hennes blues cd 1991 vilket var hedrande.

Du började spela jazzmusik tidigt.

- 1959 började jag spela jazz för Capitol Records. Jag gjorde både r&b och jazz vilket jag fortfarande gör. När jag var barn var det mest jazz jag hörde . När jag var hos Mercury var det Quincy Jones som producerade.

Spelade Billy Lee Riley munspel på några av låtarna?

- Ja. Min första pianojazzskiva är på gång. Räknar med att den är klar i september. Det blir en del Coltrane och Miles Davis sound över den. Men jag har lagt med lite äldre r&b saker på den också. Skivan kommer att heta 2012 Young Jessie Music. Det handlar om Black American Music. Jag vill bli sedd som en artist ;inte någon som bara tjänar pengar på sin musik. Nu när jag har eget bolag kan jag genomföra det. Förhoppningsvis också bli uppskattad för det. Det är det jag vill göra, har inget att förlora. Jag spelar mycket, får alltid någon spelning. Ibland ensam med pianot på en cocktail klubb eller en liten jazzklubb. Jag anser att publiken idag är betydligt mer insatt i musiken. Den är mycket smartare, vet mycket om musiken och om oss. Den är mer redo att höra förändringar än som det var förr.

Längre än så kom jag inte i  min intervju. Det musikaliska på scen var lysande. Totalt elva låtar där flera paradnummer dammades av. Några som fastnade starkt i mitt minne var Make Me Feel A Little Good, Well Baby, Don´t Happen No More  och Mary Lou. Tilläggas bör att han hade ett fantastiskt bra svenskt kompband som till fullo behärskade denna musikstil, med sig hade han också Tony Waters på slagverk.

Text: Ingemar Karlsson Bild: Branko Madunic

Taggar: Internationella artister

Skriv ut